söndagen den 25:e oktober 2009

Adjö Kamrater?

Funderar på ett farväl till Kajaken. Blir så lite paddlat, tyvärr. För när de väl paddlas så är de ju kul. Finns nog ett litet inslag av min sociala fobi i en, verkar de som, jäkligt social sport. Men de är ju en väldigt liten del. Pengar är också en faktor. Har planer där alla sparade slantar behövs. Planer som är så mycke mera och större än detta fjaskande i vatten. Jag har fått upp ögonen för två nya intressen som jag tror kommer ta upp all min tid!

Nr 1.

En Grävmaskin! Tänkte börja med en minigrävare. Kommer med denna gräva mycket hål, diken och gropar! Fixa till olika privata skogsvägar till utomordentligt skick. Skjutsa folk jag gillar i skopan osv. (behövs nått slags körkort?)


Nr 2.

Rollerskates. Side by side! (behövs nått slags körkort?) En cd spelare med jackson five spelande ute på asfalten och ett par sådanna på mina fötter tror jag att dagen är complete. Kan ju bli svårt att utföra the locomotion ensammen men de är ju så jag paddlat med (the samurai way). Så är de någon som äger ett par sådanna, Hör av er!

P.s. Såg just ett inspelat avsnitt av körslaget. Jag tycker Ola är bra och rolig och bjuder på sig själv.

Avbetalning

Som heltidsarbetande tvåbarnsfar, och gift man, känns det som man bygger upp en skuld under en paddelsäsong som denna. Vi har haft bra med vatten och sen årepaddlarna upptäckte Enan, som går paddla nästan jämt, har vi paddlat så gott som varje helg. I helgen var det första hela helgen på väldigt länge som jag har varit hemma och då började avbetalningen. Fredag, yngsta sonen fick önska middag, bakade sen en kladdkaka till frun. Lördag åkte vi på badet och sen på laserhallen med några kompisar till älsta sonen, som även hade önskat middag. Installerade ett friskluftsintag i boden så att barnen skulle få sova där(ensam inne med frun!). Söndag hade älsta sonen tre basketmatcher, kollade på de två första och coachade den tredje. Detta känns som det var den första avbetalningen av ganska många, men jag gör det med glädje, dels för att det är roligt att vara med familjen men, detta måste tilläggas, för att de ska tycka det är OK när jag börjar paddla igen till våren.

fredagen den 23:e oktober 2009

Är säsongen slut?

Psykiskt så tog min säsong slut efter höstträffen. Kursen med Dennis blev för min del förstörd av feber tidigare under veckan, pallade bara med av att köra Enan under pressat tempo på lördan. Tror det var sviterna efter av att ha blivit StylingUffe istället för CreekingUffe. Flytt, soffköp, en förkyld sambo å IKEA blev för mkt för en liten lapp.
Men laddar redan upp för vårens eskapader å mkt står på inköpsönskelistan...
En riktig creekbåt, ny paddel å sen ska jag byta ut strandraggarhjälmen som man fått skit för efter KRT-kursen. Ny jacka också, sen är ju frågan om jag ska konvertera neoprenelongjohnsen mot torrdräkt? Kanske, alltför att passa in i "klicken".
Vart jävligt kul att börja med creekingen, måste tacka Gullspira å FrösöLars för detta!
Mer rövarhistorier i bastun under inomhusträningarna lär det bli.
Även tack till David å Gulliga Snickaren för turerna med guidningarn, tips å inspiration under färderna.
Boofa på!

fredagen den 16:e oktober 2009

Att ta eller få ett namn?!

Då var det vedertaget. Gullspira verkar blivit mitt nya paddelnamn.
Redan första gången jag stötte på Gille i DalaFloda i våras kände jag att det var något speciellt med denne man. Han verkar kunna det mesta och är inte rädd att beblanda sig med Tummen upp gänget, som kan vara ganska speciella. När jag i mitt svårmod kastade ut en tråd i cyberrymden fanns han där och löste mitt problem.
Jag hade själv kunnat valt mig ett mycket coolare namn, Reddevil, Meanmachine eller nåt likande, men hade då fått försöka bevisa för alla att jag förtjänar detta namn. Nu har jag fått mig ett namn som många i paddelkretsar redan förknippar mig med. GULLSPIRA . Jag tolkar det som att många människor känner att hos mig kan man krypa in och gosa lite om man känner sig otrygg eller bara behöver lite värme och kärlek, vilket kan behövas denna helg då vi ska paddla på kalla och otrygga ställen i Åretrakten.

/Gullspira

tisdagen den 6:e oktober 2009

..spraydeck...va heter de in Swedish?

Thumbs up Lars..nä jag menar..va heter de in swedish..Tumme..Tumme upp Lars nu näe vi har paddlet de stora waterfallet..eh nä .. vattenfall..
Du Lars, kan du rätta till mitt..eh va heter de..spraydeck...nä.. in swedish.. eh eh chapéll..eh umm..kapéll..
Vikkan, formerly known as Gullspira.


söndagen den 4:e oktober 2009

Prioriteringar

Detta var dagen då agnarna skildes från vetet, då det jag skrev i mitt senaste inlägg åter besannades. När det hettar/kallnar till lutar man sig tryggt tillbaks mot ursprungsclicken av t-up.
I veckor hade dagens paddling planerats, målet var den kära Enan och de som skulle följa var jag, Gullspira, Torbjörn, CreekingUffe och Pastorn. Det är nu vi kommer till prioriteringarna som gjorde att Gullspira och jag var ensamma på det snöslaskiga vattnet i Vålån denna frostnupna söndag.
Torbjörn hörde vi aldrig av, förmodligen skulle han vara hemma och valla hundspannet inför kommande vinter, eller så är han ute och letar klubbens förvunna creekbåtar som tycks spridda runt om i länet.
CreekingUffe, formally known as FreestyleUffe, som numera enbart lystrar till namnet StylingUffe var hemma och vävde mattor till en ny lägenhet i vilken han och fjällan skall bo i framtiden. Vi vet att hon har en svår tid framför sig, StylingUffe viker aldrig en tum från sina egna inredningsidéer.
Till sist så har vi Pastorn. Mannen som i stället för en dag på vitvatten väljer att stå på Åre höstmarknad och förtvivlat försöka få tillresta jämtlänningar att köpa hans välkända etsningar. Du var så nära David, så nära!
Att turen blev på Vålån och inte Enan beror på att högre makter talade till oss om riskerna med att bara vara två en så pass svår tur i kallt väder. Med vad i..., det var ju inte vilka två som helst, det var ju grundstommen, armeringen, grundbulten till clicken.

mvh FrösöLars




Trillevallen eller Vålån var frågan.

Gullspira har puderfrossa.



Lite spänt mellan mig och Gullspira, behövdes en icebraker för att det skulle släppa.

Här har Dennis inte mycket att säga. Eller kanske?


Sedan vi börjat boofa mycket har Gullspira fått en väldigt framåtböjd position.


FrösöLars på moster Ingeborgs välvande höft.


Som alla vet så är det ingen bra tur utan kantring, därför avslutade jag med en sådan innan vi tog upp.