lördagen den 18:e september 2010

Dagen då mycket kändes fel

Då har man varit ännu en dag på Enan. Men det kändes fel. Ringde Frösölars på fredagskvällen för att få med min wingman till Enan, men han skulle vara hemma och lägga takläkt?! Så ensam i min Passat (vi brukar vara 2 i en Touring) begav jag mig mot Åre. Satt och lyssnade på ring så spelar vi och hade ingen att diskutera svaren med. Kaffet hade jag glömt i bagaget men visste ju att det alltid blir kaffe hos David.
Det visade sig vara fel denna dag. När jag kom upp till Åre var alla ute på parkeringen och lastade båtar. Även David var klar, det kändes helt fel. Det visade sig att Lill-Junkka hade sovit hos David och sett till att han kommit upp.
När vi väl kommit iväg och börjat paddlat kändes det rätt, men när vi satt och fikade ringde mobilen. Jag svarade och i andra änden hörde jag min frus röst,
-Vilken tur att jag var hemma idag.
Det kändes som nåt inte var helt rätt när ett samtal börjar så. Det visade sig att nya paddlare ville låna båtar i vår container men en var i mitt garage. Men det löste Frösölars och min fru!!
När vi sen paddlat färdigt ville de andra kolla in några andra åar men David ville åkte med mig för att snabbt komma hem till Karin. Det kändes bra att David valde Karin! men lite fel om ni förstår?
Tänk att en dag som innehåller så många fel kan bli en så bra dag ändå!

Inga kommentarer: